Hej igen ni
Long time no see! Allt har verkligen bara flutit på de senaste månaderna och det har bara gått runt så himla mycket i mitt huvud, så bloggen är inte det första jag vänder tankarna åt. Det är ändå mycket som har hänt men istället för att återberätta allt i ett enda stort inlägg så väljer jag att berätta om min tisdag denna veckan och så får ni lite återblickar på händelser under de senaste månaderna lite då och då.
 
I tisdag åkte jag och Caroline till skjutbanan. Är det något man tänker på när man hör USA så är det pistoler. Ett av de få länderna där det är relativt lätt att bära vapen lagligt som privatperson och det var just därför som jag och Caroline bestämde oss för att detta är något vi måste göra innan vi åker hem till Sverige. Sagt och gjort så styrde vi kosan mot Windhams indoor shooting range. Vi kom dit och fick då fylla i ett papper med personuppgifter och diverse frågor om hur vida vi hade varit i fängelse, var deprimerade osv. Ni vet, sådanna där frågor man måste svara på innan man skjuter med pistol.
Vi fick sedan ta med oss skyddsglasögon, hörselskydd och vår oladdade pistol (som vi fick välja med lite hjälp) in i ett litet "väntrum" där vi var tvugna att sätta på oss allt innan vi fick gå in på skjutbanan. Väl inne på skjutbanan blev jag riktigt nervös. Det stog nämligen en kille i några bås bort från oss och skjöt ett riktigt stort gevär. Man kunde verkligen känna kraften i luften när vi gick förbi honom och han skjöt. Så jag blev såklart pissnervös/rädd. Eller, jag skulle inte vilja säga rädd. För jag vet inte vad jag var rädd för. Var inte rädd för att bli skadad eller skjuten utan tror bara att jag fick massvis av adrenalin i kroppen som triggade igång mig, även fast vi skjöt med en av de minsta pistolerna.
Vi hade en instruktör som visade oss hur man skulle stå och hålla vapnet för att skjuta som bäst och för att inte få det tillbakasvingat i ansiktet av all kraft när man väl skjöt. Det var inte så farligt när man väl hade skjutit några gånger. Man blev bara väldigt trött i armarna av att försöka stå och hålla pistolen rätt samtidigt som man försöker sikta.
 
Vi tar alltid en gruppbild varje månad! Vår lcc är hon som sitter i samma coola pose som jag.
Alltid lika seriösa
Från vänster: Emma (Sverige), Caroline (Sverige), Maggie (Australien) och jag
 
Senare på kvällen så hade vi vårat återkommande au pair-möte som vi har en gång i månaden. Denna gången var vi på happy wheels vilket är en hall där man åker roller blades. Jag har varit där en gång innan i januari och jag får faktiskt lov att ge mig själv en klapp på axeln för jag har lyckats få in tekniken bättre den här gången. Var inte alls lika vingligt! Det är dock fruktansvärt jobbigt för benen. Om skridskor är en rejäl träning för benen så är detta dubbelt upp.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress